Det är så otroligt tråkigt att träna när det regnar, men som hundägare är man så illa tvungen ibland, särskilt om man ska igång och tävla så småningom, då är det bra att ha tränat i alla väder - regn, blåst, värme - just för att veta att hunden klarar av det på tävling om det skulle komma en skur eller om det skulle vara ganska varmt, som det ofta är på tävlingar på sommaren.

Igår, söndag, var det planerat att jag, pappa och Maximus skulle iväg på morgonen för att träna i ett vildsvinshägn i Bassholma, men efter att det regnat mesta delen av natten och det fortfarande regnade på morgonen så valde vi att strunta i det på grund av att det blir så väldigt lerigt och blött vid hägnen.
På kvällen samma dag hade jag sedan planerat att åka iväg till Ängelholms brukshundklubb. De anordnade en träningstävling i agility och jag tyckte att det kunde vara bra träning för Max, dels på grund av allt folk så det hade blivit väldigt bra störningsträning och dels för att det är ny plats - nya hinder. Vi är inte helt färdiga, vi har gått igenom alla hinder utom däcket, och han har bara hoppat på largehöjd en gång, så därför tänkte jag att om jag ställer upp i tävlingen så tänkte jag ta det mer som ett träningspass, köra på medium, strunta i däcket och belöna på banan. Men eftersom det regnade hela dagen var jag inte jättepigg på att sticka in så därför struntade vi i det också, det blev en riktig latsöndag helt enkelt, eller kanske inte riktigt, jag var hemma hos mina föräldrar och skruvade ihop lite möbler och hjälpte mamma med diverse saker, så lata var vi inte, bara på hundträningssidan.

Eftersom det inte blev någon träning igår hade jag planerat att träna ett agilitypass på klubben nu ikväll efter jobbet. Det började regna men jag valde att sticka iväg ändå, lite regn dör man väl inte av?
Idag tog jag även med Diezel, han får inte hoppa, bada eller röra sig allt för mycket än, utan det är mest långa promenader i hans takt som gäller. Men jag tänkte att en tunnel och ett slalom kan inte skada honom. Sagt och gjort Diezel blev först ut på banan och när han såg tunneln hann jag knappt säga kommandot innan han for in i tunneln, han blev så lycklig! Det var helt underbart att se honom så lycklig igen, han är en lycklig hund över lag men att se hans lycka över att få arbeta igen det var så kul att se! Det ska bli skönt när man kan låta honom simma igen så han musklar sig lite, såsmåningom ska vi även cykla för att bygga muskler, men det dröjer ytterliggare en vecka innan han får bada och sedan ytterliggare någon vecka innan han får träna hårdare pass.

Efter det var det Maximus tur, jag valde att börja med lite fram-träning och ställde upp 5 stycken hopphinder med några i largehöjd. Även om han tog hindrena var det inte vanliga Max idag, han var mer okoncentrerad än vanligt, seg och han ville inte alls som jag ville. Det har aldrig hänt innan då han alltid är så arbetsvillig, visst har han varit okoncentrerad innan men inte alls som idag.
Efter rakbanan valde jag sedan att sätta dit en böjd tunnel vilket gick okej.
Sedan körde jag lite slalom träning och den börjar arta sig, han börjar få in rytmen och hur han ska göra, men där är träning kvar.
Sen tänkte jag köra en hoppkombination som har lite mer handling i sig, men efter att ha kört den någon gång och Max bara struntade i det så gav jag upp, jag kände att jag började bli irriterad och att träna en "nybörjarhund" när man är irriterad är inget jag rekommenderar eftersom hela träningen kan förstöras om man har otur. Så jag valde att ta en liten promenad i skogen och sedan åka hem. Om vi hade stannat kvar hade jag även tänkt köra lite kontaktfältsbeteende-träning och även introducera däcket men det får bli en annan gång.

Alla kan ha dåliga dagar och jag hoppas att detta bara var en dålig dag för Max, han kanske fortfarande är lite påverkad av att han har haft vattensvans, vad vet jag. Tror nästa agilitypass kommer ske på torsdag eller fredag så får hoppas det går bättre då!

Sen är det alltid väldigt svårt att träna ensam, det är mycket lättare att ha någon som kan titta på en och säga att nu gör du såhär, sluta med det eller gör såhär istället. Men är man ensam så ser man inte sig själv på samma sätt och ibland vet man faktiskt inte alls var man har sin kropp och vilket kroppsspråk man har, och då kan all handling bli fel och på så vis gör hunden fel.

Jag hade tänkt ta kameran med idag och fota lite, men eftersom det regnade så beslöt jag mig för att lämna den hemma, lägger istället in två bilder på Maximus, enjoy.

/Sofie

Nu på morgonen har jag och Diezel varit på djursjukhuset i Helsingborg för återbesök och stygntagning. Jag har inte berättat så mycket om vad som hänt med Diezel på hemsidan, men tänkte göra det här.

I mitten på maj månad så blev Diezel jättedålig, det började med att han kräktes och hade jätteont i magen, han var väldigt spänd över buken. När vi åkte in till veterinären så var han även kraftigt uttorkad på grund av att han kräktes så mycket. Han fick stanna över dagen för provtagning och kontraströntgen. Diagnosen blev att hans bukspottskörtel var inflammerad, men kontrasten gick heller inte igenom så snabbt som den skulle. Dock gjorde veterinären inga fler kontroller med kontrasten utan domen blev att byta foder, helst till Hill's. Efter mycket tjaffs med veterinären som inte var vår vanliga veterinär, hon ville att vi skulle ha Hill's annars skulle Diezel dö påstod hon, så hittade jag ett foder som jag kunde bevisa var mycket bättre än det Hill's hon hade tagit fram.

Sagt och gjort, vi gick hem och bytade foder. Vi fick in på en kontroll efter det och han fick starka tabletter. Diezel verkade bli bra efter detta, men han skulle ändå vila ett tag innan vi fick sätta igång och träna igen.

Precis när jag skulle sätta igång han ordentligt igen så blir Diezel dålig igen, så natten mellan den 21/6 och den 22/6 åker pappa in akut till djursjukhuset i Helsingborg på grund av att Diezel hade samma symtom som förra gången. Diezel fick stanna kvar och det blev att han fick ligga där i nästan två veckor, och vid vissa tillfällen hängde hans liv på en skör tråd.
Det visade sig att han hade inflammation på bukspottskörteln igen och de kontraströntgade honom även här. Kontrasten kom igenom, men väldigt, väldigt sakta. Ingenting syntes på röntgen utan det var bara att det gick väldigt sakta igenom.

Eftersom vi har varit med om innan med Ajax att han har haft nåt i tarmen utan att det synts på röntgen så sa vi redan tidigt till veterinären på djursjukhuset att de måste öppna honom och kolla, för där kan sitta någonting. Dock dröjde det ytterliggare några dagar innan de öppnade honom, han opererades på eftermiddagen den 26/6, på min födelsedag och man var ganska orolig för vad de skulle hitta och hur allvarligt det skulle vara.
När de sedan ringde och sa att de hade hittat bitar av en handduk som fastnat i tunntarmen var det en lättnad, nu kommer han äntligen bli bra trodde vi.

På grund av att tarmarna var inflammerade av handduken som satt fast, så har bukspottskörteln reagerat på det och därför blivit inflammerad den också. Sen kan man alltid spekulera i om handduken har suttit i tarmen sedan första gången eller om den kommit efteråt men det vet vi ju inte säkert.

Det gick några dagar och det blev tal om att Diezel skulle få åka hem, han hade blivit bättre. Vi skulle fått hem honom på onsdagen den 29/6 men under dagen så fick han feber och de ville behålla honom för observation. På torsdagen den 30/6 blev Diezel väldigt orolig och de valde att röntga honom. De såg då att något inte stod rätt till i buken på honom och han opererades akut för att se vad som stod på och hur illa det var, vi fick höra att han kanske inte skulle överleva.

Efter några långa timmar fick vi ett samtal som sa att det var inte tarmarna som de trott, utan de såg väldigt fina ut. Det hade istället blivit komplikationer på bukhinnan när de sytt ihop honom, där hade bildats en varböld som sedan hade börjat läcka ut i buken. Han fick dränering i buken och fick stanna ytterliggare några dagar.

Efter denna operation så blev Diezel bara bättre och han fick komma hem söndagen den 3/7, det var en lättnad för både oss och Diezel att han kom hem. Efter det har han blivit vanliga Diezel igen och idag har vi då varit på återbesök och stygntagning. Han blev helt friskförklarad av veterinären och vi kan börja att aktivera honom igen, än så länge med promenader och om cirka 2 veckor kan vi börja träna lite hårdare och han kan även börja simma. Eftersom han har varit stilla sedan i maj månad, och han har varit så dålig har han tyvärr tappat väldigt mycket muskler så prioritet ett är att börja muskla honom igen och sen får vi börja så smått med övrig träning.

Troligen blir det bara lättare agilityträning den tid som är kvar innan jaktsäsongen börjar, vi får helt enkelt se när han kan vara med på jakten igen. Kanske kan han vara med från början men det vet vi inte än, vi tar det sakta så han blir riktigt bra först.

Men Diezel är aktiva Diezel och att hålla honom still är inte det lättaste, han vill leka och busa och röra sig så det är skönt att vi kan börja röra på honom igen!

/Sofie

  

Klicka på bilderna för att se dem större.
Bilder från 110327. Här är Diezel i sitt vanliga, spralliga jag.

Igår bestämde jag och min vän Åsa oss för att ta en sväng med hundarna på stranden och sedan ta ett agilitypass på Bialitt, Åsa hade lovat att visa mig hur man tränade slalom med hjälp av kompostgaller.
Sagt och gjort så stack vi ner till stranden för en promenad, Jag har Max i långlina då jag inte riktigt litar på honom till hundra att han stannar om där skulle vara nåt som lockar i skogen bredvid. Alla hundarna uppskattade att få springa på stranden och ta sig ett dopp i havet emellanåt. Jag hade redan innan varnat Max att väljer han att bada så får han duscha när vi kommer hem, men vem kan hålla en ivrig Wachtelhund ifrån att bada?

Efter ett tag gick vi till bilarna igen med sandiga hundar, jag hade gjort ett tappert försök att duscha av Max med strandduschen men utan större resultat. Max har en förkärlek till att först bada sen lägga sig i sanden märkte jag.

Mitt mål med kvällen på Bialitt var att se så Max inte hade reagerar på stället, han blev påhoppad där av en annan hund sist vi tränade, och även att se så att han kan konentrera sig på ett ställe där vi normalt sett inte tränar.
Vi började med att träna slalom, Max har börjat lära sig slalom men jag vill ha fram fart och säkerhet och därför få fram den där "knycken" som de ska ha när de springer i slalom, och detta fick jag fram med hjälp av kompostgaller, när Max väl var inne i slalom så var de bara att köra, det blir som en gång och de kan bara gå rätt, de går därför fort och de får in rätt teknik.

Det märks att Max börjar bli lite mer hindersäker, man märker att han ökar farten och han bara strålar av glädje! Underbart! Tror verkligen att när han är helt hindersäker så kommer han ha jättebra fart, för det har han redan! Vi passade även på att träna med lite längre långhopp, säcken och han hoppade även för första gången på largehöjd.

Det är ju så att jag "tävlar" lite med mina kursare, som många vet så går jag som hjälpledare på en nybörjarkurs i agility som Åsa håller på Rönne Hu, och jag passar på att träna samma saker med Max som vi gör på kursen eftersom han också är nybörjare. Därför "tävlar" jag lite med dem eftersom det sporrar mig att ligga i med träningen, vi har hållt på att träna aktivt i 4 veckor nu och om drygt 2 veckor ska kursarna ställa upp i en klubbtävling på Rönne, och det ska jag & Max med. Jag tycker det är bra att ha något som sporrar en till träning, eftersom jag tränar för att tävla så behövs det planerad träning och något som sporrar en att komma igång.

Vi ska som sagt ställa upp i klubbtävlingen den 4 augusti på Rönne, men annars ska jag inte tävla förän vi är redo, det är planerat att tävla officiellt till våren 2012, men märker jag att Max inte är redo då så väntar jag, men den första sommaren vi tävlar kommer jag enbart ta som träningstävlingar, få rutin och säkerhet även på tävling.

En lite tråkig sak är att efter bad och träning igår så har jag nu märkt och misstänker att Max har fått vattensvans, var tvungen att duscha honom efter igår dels för att han var så himla skitig och dels pga saltvattnet och efter det blev han kanske kall, jag vet inte. Men svansen bara hänger och han verkar va öm, han som annars alltid har en så ståtlig svans, och alltid rör på den. Enligt vad jag läst på en veterinärsida på internet så är det vila och värme som gäller och det ska sedan gå över på några dagar. Så vi hoppas på det så vi slipper åka till veterinären.

/Sofie



Dålig mobilbild - Max i duschen igår efter vi varit på stranden.