Nu på morgonen har jag och Diezel varit på djursjukhuset i Helsingborg för återbesök och stygntagning. Jag har inte berättat så mycket om vad som hänt med Diezel på hemsidan, men tänkte göra det här.

I mitten på maj månad så blev Diezel jättedålig, det började med att han kräktes och hade jätteont i magen, han var väldigt spänd över buken. När vi åkte in till veterinären så var han även kraftigt uttorkad på grund av att han kräktes så mycket. Han fick stanna över dagen för provtagning och kontraströntgen. Diagnosen blev att hans bukspottskörtel var inflammerad, men kontrasten gick heller inte igenom så snabbt som den skulle. Dock gjorde veterinären inga fler kontroller med kontrasten utan domen blev att byta foder, helst till Hill's. Efter mycket tjaffs med veterinären som inte var vår vanliga veterinär, hon ville att vi skulle ha Hill's annars skulle Diezel dö påstod hon, så hittade jag ett foder som jag kunde bevisa var mycket bättre än det Hill's hon hade tagit fram.

Sagt och gjort, vi gick hem och bytade foder. Vi fick in på en kontroll efter det och han fick starka tabletter. Diezel verkade bli bra efter detta, men han skulle ändå vila ett tag innan vi fick sätta igång och träna igen.

Precis när jag skulle sätta igång han ordentligt igen så blir Diezel dålig igen, så natten mellan den 21/6 och den 22/6 åker pappa in akut till djursjukhuset i Helsingborg på grund av att Diezel hade samma symtom som förra gången. Diezel fick stanna kvar och det blev att han fick ligga där i nästan två veckor, och vid vissa tillfällen hängde hans liv på en skör tråd.
Det visade sig att han hade inflammation på bukspottskörteln igen och de kontraströntgade honom även här. Kontrasten kom igenom, men väldigt, väldigt sakta. Ingenting syntes på röntgen utan det var bara att det gick väldigt sakta igenom.

Eftersom vi har varit med om innan med Ajax att han har haft nåt i tarmen utan att det synts på röntgen så sa vi redan tidigt till veterinären på djursjukhuset att de måste öppna honom och kolla, för där kan sitta någonting. Dock dröjde det ytterliggare några dagar innan de öppnade honom, han opererades på eftermiddagen den 26/6, på min födelsedag och man var ganska orolig för vad de skulle hitta och hur allvarligt det skulle vara.
När de sedan ringde och sa att de hade hittat bitar av en handduk som fastnat i tunntarmen var det en lättnad, nu kommer han äntligen bli bra trodde vi.

På grund av att tarmarna var inflammerade av handduken som satt fast, så har bukspottskörteln reagerat på det och därför blivit inflammerad den också. Sen kan man alltid spekulera i om handduken har suttit i tarmen sedan första gången eller om den kommit efteråt men det vet vi ju inte säkert.

Det gick några dagar och det blev tal om att Diezel skulle få åka hem, han hade blivit bättre. Vi skulle fått hem honom på onsdagen den 29/6 men under dagen så fick han feber och de ville behålla honom för observation. På torsdagen den 30/6 blev Diezel väldigt orolig och de valde att röntga honom. De såg då att något inte stod rätt till i buken på honom och han opererades akut för att se vad som stod på och hur illa det var, vi fick höra att han kanske inte skulle överleva.

Efter några långa timmar fick vi ett samtal som sa att det var inte tarmarna som de trott, utan de såg väldigt fina ut. Det hade istället blivit komplikationer på bukhinnan när de sytt ihop honom, där hade bildats en varböld som sedan hade börjat läcka ut i buken. Han fick dränering i buken och fick stanna ytterliggare några dagar.

Efter denna operation så blev Diezel bara bättre och han fick komma hem söndagen den 3/7, det var en lättnad för både oss och Diezel att han kom hem. Efter det har han blivit vanliga Diezel igen och idag har vi då varit på återbesök och stygntagning. Han blev helt friskförklarad av veterinären och vi kan börja att aktivera honom igen, än så länge med promenader och om cirka 2 veckor kan vi börja träna lite hårdare och han kan även börja simma. Eftersom han har varit stilla sedan i maj månad, och han har varit så dålig har han tyvärr tappat väldigt mycket muskler så prioritet ett är att börja muskla honom igen och sen får vi börja så smått med övrig träning.

Troligen blir det bara lättare agilityträning den tid som är kvar innan jaktsäsongen börjar, vi får helt enkelt se när han kan vara med på jakten igen. Kanske kan han vara med från början men det vet vi inte än, vi tar det sakta så han blir riktigt bra först.

Men Diezel är aktiva Diezel och att hålla honom still är inte det lättaste, han vill leka och busa och röra sig så det är skönt att vi kan börja röra på honom igen!

/Sofie

  

Klicka på bilderna för att se dem större.
Bilder från 110327. Här är Diezel i sitt vanliga, spralliga jag.