we did it
Åkte iväg till klubben igår för lite privat träning av Åsa. Och vad skulle jag göra utan Åsa??
Åsa är den som alltid ställer upp. Hon for ut på sin lediga kväll i ruskväder för att hjälpa mig. Det kallar jag en riktig vän!
Jag och Max fick köra lite rakbanor, slalom, klätterhinder och lite boxar. Vi hittade tillbaka till känslan där allt var jättekul och vi misslyckades inte och Max blev därför inte låg en enda gång.
Efter en timme med massor att ta in så var Max trött, det var intensivt så det var inte så konstigt. Därför avbröt jag sista kombinationen, ville inte att det skulle bli negativt eftersom han var så trött. Avslutade med lite slalom så han bara fick springa.
Igår gav oss jättemycket. Mycket lossnade och allt känns så mycket bättre. Tack underbara Åsa. Som sagt, vad skulle vi gjort utan dig?
/Sofie
Underbara fina Sooffe med goa Max =)) Klart jag ställer upp, jag tror du hade tagit tag i träningen igen men kanske inte just nu. Eller snarare hoppas jag det för du tycker det är kul egentligen =)
Men vilken skillnad att se Max träna så intensivt och inte bli låg en enda gång o se dig köra honom och sen välja att bryta för att du ser han är trött och inte för att det är tvärstopp.
Det är sånt här min vän, som gör att jag mer än gärna rycker ut, dels för att hjälpa er men också ger det mig så mycket när jag ser skillnaden i hur ni tränar. Ni tränar med glädje och med glädjen så har ni vunnit sååå mycket =)
Jag säger bara, tack själv =)) låter honom vila skallen några dar så tar vi en vända till ;) kraaam
