I veckan som gått har det blivit träning inför jaktprov, agilitytävling, vildsvinsjakt och utställning i Hässleholm.

Vi har släppt Max lite på hare, men inte så himla mycket på grund av regnet och att det har varit så himla blött på åkrarna. Däremot har vi tränat desto mer apportering och Max är himla duktig! Igår tränade vi med kråka, vi har bara kört med and innan, kråkan smakade inte lika gott men han tog den villigt ändå och kom med!
Sedan valde vi att inte kasta den, utan vi testade att gå en sväng och sen bara släppa den där Max inte såg var den låg och sen gå tillbaka. Han fick söka upp den och apportera vilket han också gjorde himla bra! Ser fram emot jaktprovet som är om redan två veckor!

I torsdags så åkte pappa och jagade vildsvin och tog Diezel med sig. Jag fick ha Max hemma för jag skulle tävla agility på klubben på kvällen och pappa visste inte om han hann hem innan jag skulle sticka. Sagt och gjort så åkte vi till klubben och körde två banor. Och den fartfyllda och glada Max finns inte på plan längre. Har tänkt och funderat, och tänk ännu mer, gör jag något fel? Varför har han inte samma fart, har vi en svacka? Det har gått så bra innan.
Men sen slog det mig, att sedan en pitbull hoppa på honom på agilityplanen så har våra träningar inte varit desamma. Kollade tillbaka på våra träningar efter det och jag tror det är så. Han har tappat fart efter det. Han har tappat glädje. Vi är egentligen uppsatta på en fortsättningskurs i agility som ska börja snart men jag tror vi ska hoppa över den, lägga ner agilityn ett tag. Köra på enbart jakten och sen eventuellt ta upp agilityn ill våren igen. Vi får se men det lutar åt det hållet iallafall.
Efter två otroligt dåliga lopp så kom vi iallafall trea i nybörjarklassen och diskade oss i hoppklassen.

Igår var det dags för ännu en utställning, en inofficiell i Hässleholm. Max var ensam i sin ras och domare var Annika Berntsson. Hans päls verkar gå åt rätt håll och han är inte lika matt i pälsen längre, får hoppas den är helt bra om en vecka då det är officiell utställning i Sofiero. Iallafall, han fick himla bra kritik och efteråt kom ringsekreteraren fram till oss för att berömma honom ytterliggare. Han sa att han hade himla fint steg och att han var himla vacker. Man tackar! Då blir man väldigt glad när man hör sånt!

"20 mån hane. Kraftigt maskulint huvud. Bra pigment, ögon och päls. Korr. bett. Kraftigt förbröst. Stark rygg. Bra ansatt svans. Bra vinklar. Bra pälskvalitet. Rör sig bra. Trevligt temperament, Bra visad."

Detta var kritiken och han fick HP och blev BIR!

I gruppfinalen var vi fem stycken och hon skulle placera fyra. Jag trodde vi hade en chans att placera oss iallafall på sista platsen eftersom cockern knappt ville springa, hon drog den efter sig och tjejen med golden drog och slet i sin, medans Max visade sig utmärkt! Han sprang villigt på framåt utan att jag behöver dra och slita i honom, han springer självständigt. Riktigt duktig var han. Men som alltid åker wachteln ut utan placering och showhundarna placerar sig.

Men jag är lika glad för det, Max är min snygging ändå! :)

/Sofie


Min snygging