Klubbtävlingen gick inte så himla bra som jag hoppats på. Max tycker uppenbarligen att det är himla konstigt och inte alls kul att där finns massor med folk som tittar på honom, bara honom.

Igår ville han inte alls, han hade ingen fart, ingen glädje och det slutade med att jag gav upp. Jag blev arg. Inte på honom såklart, men på hela situationen. Att jag inte kunde göra nåt för att visa att vi verkligen kan det här. Att vi är duktiga. För jag kan ärligt med handen på hjärtat säga att vi är jäklar i det duktiga. Och vi skulle kunna komma långt med mer träning.

En sak jag funderat på idag när ilskan och förtvivlan lagt sig är att det kan kanske ha att göra med att dessa två tävlingar jag varit på har varit på våran klubb, jag har därför haft han i bilen bredvid planen. Där har han suttit tills det är dax att värma upp sen har jag bara gått in och kört. Han har alltså inte fått vara i miljön med de andra hundarna, inte haft en chans att vänja sig.

Jag har anmält till en del tävlingar och vi kommer åka på dom och sen försöka få Max att vänja sig. Till en början kommer det väl vara som det varit, att han inte vill. Men såsmåningom hoppas jag att han kan ha glädjen och farten som han har på träning, även på tävling.

När detta året är slut så kanske vi kan visa med rättvisa vad vi går för på plan.