Ett mirakel har hänt! Eller nä, men nästan! Igår var jag och Max tillsammans med Åsa och hennes russlar iväg på klubbtävling på Ängelholms brukshundklubb.

 

Vi åkte dit som träning eftersom Max är som han är på tävling. Det regnade och hade inte Åsa hängt på hade jag struntat i det. Men tur var det att vi åkte!

 

Det var två unga, duktiga tjejer som höll i tävlingen men tyvärr dök inte många upp. Detta var bra träning för Max då det både var nytt folk, nya hundar och ny plats att vara på. Och mitt i allt dök en anka upp på plan som vi fick jaga bort.

 

Första klassen var agilityklass och det var en relativt enkel bana. Jag har lärt mig att inte värma upp Max för tidigt för då klarar han inte att koncentrera sig, så kissade han innan, sprang lite och sen väntade på att tagga till sista hunden var inne. Sen startade vi. Och hör och häpna, han var relativt koncentrerad och snabb! Visst gjorde han någon utsvävning och vi diskade oss på grund av att han missade ett hinder men vilken skillnad! Vi kom runt HELA banan!! Jag var så lycklig, och Max var glad!

 

Sen till hoppklassen och det var en klurigare bana men samma där, jag tagga han precis innan jag skulle in och det gick riktigt bra det med! Han gjorde en utsvävning så vår tid blev usel men vi kom runt utan att diska oss! Dock på de tre sista hindrena vet jag inte vad jag höll på med, blev nog så chockad över att vi gått runt två banor. Först tränger jag honom inför en tunnel och sen glömmer jag att kalla på honom efter tunneln så han vet inte var han ska. Men min fina duktiga hund!

 

Till prisutdelningen då, vi kom tvåa (dock med usel tid men vadådåå) och fick pris! jag levde på moln igår.

 

Får hoppas detta håller i sig :)