Igår var det DM i Eslöv och vi gick upp tidigare än tuppen, tjugo i fem för att vara exakt. Kvart över fem var jag i munka och packade in det sist och hämtade Max. Sen körde vi mot Åsa i Klippan för att lasta in henne och Paula sen drog vi mot Eslöv.

Väl på plats satte vi upp tält och inredde vårt hem för dagen. Mitt mål denna dagen var att komma runt banan helt enkelt, med eller utan disk. Hur det gick resultatmässigt spelade alltså ingen roll så länge vi kom runt.

Och hur gick det då, ja inte så bra. Denna gången kom vi 2-3 hinder innan jag bröt och gick ut. Max är okoncentrerad, har ingen fart och lyssnar inte på mig. Som jag kan se det finns det tre orsaker till detta som alla går hand i hand och gör att det blir som det blir.

1. Ny och störande miljö. Vi var ändå på plats tidigt och han hade många timmar att vänja sig. Men ändå ser jag lite stressmjäll och han behöver mer träning i denna miljö.

2. Löptikar. Såg att mattan va framme flera gånger så löptikar var definitivt på plats. När vi kom nära startområdet så kunde inte Max hålla näsan från backen och lyssnade inte på något annat.

3. Jag ger upp. När jag märker att Max är helt okoncentrerad och inte lyssnar på någonting alls så ger jag upp och tänker "jaha, vi kommer inte runt idag heller". Jag går även in med tankarna på vad alla andra ska tycka. Jag vet att vi kan, men det vet inte alla andra som tittar på oss och jag kan inte släppa riktigt att de dömmer oss som dåliga där och då.

Resultatet av alla dessa tre faktorerna är då att det blir som det blir. Vi tar några hinder utan fart och glädje och går ut igen. När detta händer gång på gång så blir också Max lägre, jag också för den delen men Max förstår det inte som jag, Max tycker det blir tråkigare och tråkigare och chansen att lyckas senare kommer ta längre tid.

Problemet är att när Max är såhär okoncentrerad vägrar han att ta emot varken godis eller leksak - även hans favoritleksak duger inte. Så det blir nästan omöjligt för mig att tagga honom vilket även det gör att jag ger upp lite.

Efter igår var jag beredd på att ge upp tävlingar och bara träna för att han tycker det är så otroligt roligt, men hur kul är det - att träna utan mål. Men jag ska ge det fler chanser, jag har en hel del tävlingar anmälda och jag ska köra de. Förhoppningsvis kan han lära sig att koncentrera sig fast där finns löptikar och förhoppningsvis kan han vänja sig vid miljön.